fredag 13 april 2018

Varför public service bör läggas ned eller privatiseras

Del 3


Förord


Så är vi då framme vid den tredje och sista delen i serien om public service och varför jag anser att det inte kan leva kvar i sin nuvarande form. Det är härligt att så många har läst de första två inläggen och även roligt att så många kontaktat mig personligen för att diskutera saken. Det är inte förvånande att många håller med om det jag skriver, jag ska återkomma till det senare. Det är heller inte förvånande att det finns personer som inte håller med. PS är något djupt rotat i vårt samhälle och många har nog aldrig ens ifrågasatt dess existens, det är bara något som ska finnas där. Dock lyser de rationella argumenten med sin frånvaro hos de som anser att ps ska lulla på som vanligt. De argument jag mött är främst känslomässiga, vilket jag kan förstå om man aldrig ens funderat kritiskt över det ps ägnar sig åt. Andra lutar sig mot statistik. PS är enligt förtroendebarometern 2018 något av det mest trovärdiga vi har i vårt land. Dessvärre för dessa förespråkare så räcker det att skrapa lite på ytan kring den här statistiken för att se att saker och ting inte står riktigt rätt till. Kom ihåg att ps ska representera folket och vara oberoende politiskt. Jag ska strax visa att det inte är så.

Jag tänkte också krydda detta slutinlägg med lite personliga reflektioner samt även ge förslag på hur ps skulle kunna utformas i framtiden. Vem vore jag att bara kasta smuts på ps utan att faktiskt komma med konkreta lösningar? jag hoppas att ni kommer att finna det intressant och om bara några av er har börjat fundera över vad ps håller på med efter att ha läst mina inlägg så är jag mer än nöjd.

En sak som jag måste tillägga och som gör mig en smula ledsen är att så många av er inte skriver offentliga kommentarer i bloggen eller i andra sociala medier. Det känns fortfarande som om tystnadskulturen biter sig fast hårt hos många vilket är sorgligt. Att inte våga uttrycka sig offentligt eftersom man riskerar att få en stämpel på sig är inget annat än fruktansvärt. Jag är en ivrig förespråkare för det fria ordet men många, inte sällan från vänsterhåll, jobbar hårt med att stämpla folk som det ena eller det andra och det är något som vi aktivt måste bekämpa. Det är sannerligen dags att vi börjar utnyttja vår frihet att uttrycka oss! ge det ett försök! jag lovar att bemöta dig med respekt oavsett vilken åsikt du företräder. Jag uppmanar alla andra att göra detsamma.

Vidare till sakfrågan.

Förtroendebarometern - kvittot på en skev verklighet


Direkt efter mitt andra inlägg publicerades årets förtroendebarometer, Kantar SIFO:s undersökning som publicerats sedan 1997. Där redovisas förtroendet för företag, myndigheter, samhällsinstitutioner m.m. med hjälp av svenskarnas svar på följande fråga: Hur stort förtroende har du för det sätt på vilket följande verksamheter sköter sitt arbete?

För ps visar förtroendebarometern relativt små skillnader jämfört med förra året. Siffrorna visar de som har mycket/ganska stort förtroende. SR ökar något i förtroende, från 64% år 2017 till 65% 2018. SVT backar något, från 60% till 58%. Dessa siffror är svårtolkade och från år till år gör det ingen större skillnad. Mer intressant är att se utvecklingen ur ett längre perspektiv. Om vi gör en jämförelse sett till de senaste tio åren så har SR mellan åren 2008-2018 tappat ca 10% i förtroende medan SVT:s nedgång är ca 15%. De siffrorna är däremot inte särskilt svåra att tolka, nedgången är stor och den fortsätter, med några undantag, stadigt nedåt.

Än mer intressant blir att jämföra siffrorna mellan de politiska blocken. När det gäller SR uppger 69% inom allianspartierna att de har mycket/ganska stort förtroende medan siffran hos de rödgröna är 82%. År 2014 var det förhållandet 79% för alliansen och 82% för de rödgröna.

Siffrorna för SVT år 2018 visar att förtroendet inom alliansen är 62% och inom de rödgröna 77%. År 2014 var det förhållandet 76% för alliansen och 80% för de rödgröna.

SD som står utanför blocken redovisar för SR 32% och för SVT 27% år 2018.

Ytterligare en sak som är intressant att reflektera över är att förtroendet hos SR och SVT minskar rejält i målgruppen 16-29 år, SR från 66% 2017 till 60% 2018 och SVT från 62% 2017 till 57% 2018.

Sammanfattningsvis, förtroendet för ps minskar och har minskat under en längre tid. Beroende på politisk tillhörighet så ser förtroendet väldigt olika ut där de rödgröna har ett betydligt högre förtroende än alliansen + SD. Hos den yngre befolkningen sjunker förtroendet också kraftigt.

Min kommentar


Det här ser jag som mycket stora problem. PS som ska vara oberoende och således representera alla har ett betydligt lägre förtroende hos alliansen + SD, vilka tillsammans utgör en klar majoritet i riksdagen. Det är uppenbart att ps gör något som får förtroendet att brista hos många och då måste man rimligen ställa sig frågan vad det kan vara? för mig är svaret mångbottnat och utgör allt från vinklade nyhetsinslag till orättvis representation i debattprogram. Den största faktorn är dock resultatet av den undersökning jag presenterade tidigare i bloggen, nämligen den att ps anställda i mycket högre grad sympatiserar med vänstersidan. De största sympatierna får MP som är ett litet parti, ständigt balanserande på 4%-gränsen. Det är inte rimligt att ett sådant parti ska få så stort inflytande på en verksamhet som ps, då är det något som är allvarligt fel. Det är nästan ett komplett motsatsförhållande mellan partisympatierna hos de anställda på ps och partisympatierna hos den övriga befolkningen, det låter inte sunt eller hur? Det spelar ingen roll om du som läsare själv är vänster eller höger, för så länge som du håller med om att ps ska representera oss alla så måste du också förstå att de här förhållandena och den utveckling vi är på väg mot är ohållbar.

Skatt på public service - ett klavertramp med potential


Nästa sak som behöver belysas är den tänkta övergången från den avgift vi idag betalar för ps till den skatt som föreslås införas år 2019. Förslaget innebär i korthet att avgiften, som för närvarande är 2340kr/hushåll och år ersätts med en skatt där taket ska vara 1300kr/person och år och baseras på inkomst. Det innebär att fler kommer att betala avgiften då uppskattningsvis 11-15% i dagsläget struntar i att betala. Det innebär också att Radiotjänst i Kiruna med deras anställda kan komma att läggas ned då deras tjänster ej längre behövs. En ren vinsthistoria för ps således, intäkterna kommer att öka markant. I fråga om oberoendet så är det helt förkastligt.

Min kommentar


Enligt mig är en skatt helt obegriplig i dagsläget men den skulle samtidigt kunna fungera bra på sikt. Då krävs det dock en total reformation av ps där man verkligen kommer till rätta med oberoendeproblematiken. Att ps genom en skatt flyttar ännu närmare den politiska makten står klart och skatten skulle också kunna bli ett maktmedel på sikt. Det allra viktigaste är dock att en skattefinansierad verksamhet är något som måste komma till gagn för och representera hela befolkningen, inte bara ett gäng miljöpartister.

"– När vi betalar för public service då investerar vi i vår demokrati", säger Alice Bah Kuhnke (länk). Nej Alice Bah Kuhnke, om det vore så väl. Det vi i dagsläget investerar i är ett starkt politiskt maktmedel för vänstern! Hon tycker vidare att det blir mycket enklare. Inga fakturor från Radiotjänst behöver skickas ut och ingen behöver missa att betala dem. Det hon inte fokuserar på är att alla över 18 med beskattningsbar inkomst ska betala, oavsett om de nyttjar ps eller ej. Jag ser inte att det kan sluta bra att flytta ps tätt intill den politiska makten, om inte...

Hur vi skapar ett oberoende public service 


Den totala reformationen av ps är för mig den enda kloka vägen att vandra. Införandet av skattefinansierad ps har genomförts i exempelvis Nederländerna och Finland med skapligt resultat. Vad är då skillnaden? vi tar Nederländerna som exempel. Jag tänker inte förklara hela systemet utan bara grundförutsättningarna men om du vill veta mer läs här. Förslaget jag lägger fram har det skrivits om tidigare, bland annat på ledarsidorna.se.

I Nederländerna bygger public serviceverksamheten på folkrörelser, intressegrupper och politiska partier. Landet vill garantera etermediernas objektivitet och förankring hos folket genom att låta en rad programbolag, med olika profil, ansvara för utbudet med avseende på hur starkt stöd de har i samhället i stort.

Enkelt exemplifierat så skulle en sådan modell kunna se ut så att SVT själva fogar över en viss del av tiden då de sänder ut exempelvis nyheter, sport, riksdagsdebatter, allmännyttig information osv medan en del av tiden fördelas mellan de politiska partierna beroende på deras senaste valresultat. Enligt den nederländska modellen måste sedan de olika programbolagen sända ut en viss mängd underhållning, nyheter, debattprogram, kulturprogram osv medan en viss mängd blir egenstyrd och kan alltså fyllas med vad de själva anser viktigt.

I Nederländerna har detta inte lett till att befolkningen endast väljer de program som sympatiserar med de egna åsikterna. De flesta programbolag väljer sina program utefter förutsättningen att locka så många tittare som möjligt och därför har den politiska vinklingen på många program uteblivit. Om ett debattprogram exempelvis är för vinklat åt det ena eller andra hållet så kommer det att förlora tittare, vilket programbolaget inte är intresserade av. De vill istället locka över "motståndare" till sina program och väljer därför att göra dem seriösa, underhållande och opartiska så att så många som möjligt väljer just dem. Viljan att locka fler tittare har också lett till att olika intressen har förenats i ett och samma programbolag. Exempelvis har två kristna programbolag, ett katolskt och ett protestantiskt gjort gemensam sak och bildat ett nytt programbolag. För att påverka sändningstid och utbud skulle partierna kunna ingå koalitioner som t.ex. i alliansens fall. Det skulle i dagsläget innebära att de skulle få ca 40% av sändningstiden, ungefär lika mycket som de rödgröna medan SD skulle få någonstans mellan 15-20%. Det finns naturligtvis mer att diskutera kring detta men grunderna tycker jag är fullt rimliga för att få ett tydligare och mer representativt ps.

För att återknyta lite till det jag skrev i förordet så är det inte konstigt att fler och fler blir kritiska mot ps. Kritiken ökar från många håll och fler och fler uppmärksammar snedsteg och rena felaktigheter i olika sammanhang. Jag tänkte att avsluta med några exempel som jag finner tydligt visar på en brist på opartiskhet. Saker som gnager i mig. Kan det verkligen få se ut så här? kommer ps undan med vad som helst? Ok, let's go.

Opinion live, den stora skammen för public service


Det finns ingenting i ps programutbud som retar mig lika mycket som det så kallade debattprogrammet Opinion live. Ja, jag räknar in allt, från SVT:s nya flaggskepp Sveriges fetaste hundar till Helgmål i P1. Jag ska försöka att fatta mig kort även om det är svårt när så mycket vill ut.

Att ens kalla det här för ett debattprogram är ett hån mot debattformen som sådan. I en debatt vet deltagarna i förväg hur mycket tid de får till anförande, replik och slutreplik och allt detta leds av en moderator som är neutral i frågan och styr debatten så att den inte går överstyr. Allt detta misslyckas Opinion Live med. Debattörerna får sällan tala till punkt, inte ens i sitt anförande. De får inte replikera utan att andra störningsmoment kommer in som exempelvis åsikter och frågor från moderatorn själv eller publiken. De får sällan eller aldrig ett slutanförande för då är tiden i regel slut. Allt som oftast slutar det med att frågor, åsikter och tjafs haglar från publiken och debattörerna står handfallna och inte helt sällan helt tysta. Moderatorn, i det här fallet Belinda Olsson, tar allt som oftast ställning och leder inte debatten utan deltar i den själv. Hon verkar oftast helt förvirrad och följer uppenbarligen inga riktlinjer för debattformen, det blir smärtsamt att se på eländet.

Om inte detta skulle vara nog så används Opinion Live ofta för att framföra tydliga vänsteråsikter eller för att försöka hugga ner motståndare på högerflanken. Detta görs genom att aktivt styra vilka som sitter i publiken och hur mycket talutrymme de får. Låt mig ge ett par exempel som stödjer mina anklagelser.

Det första är från den 26 oktober 2017 då moderaten Hanif Bali fick stå till svars för genomförandet av utvisningar till Afghanistan, detta till trots att det är var den sittande regeringen som ansvarade för besluten och inte Moderaterna (hur skruvat är inte det?). Inte nog med det. Hela, och jag menar verkligen hela, studion var fylld med personer som stod på Balis motsatta sida. En av dem var aktivisten Fatemeh Khavari, som tidigare den veckan synts öppet protestera mot besluten i olika demonstrationer. Varför var hon där? en aktivist och opinionsbildare, som helt plötsligt sitter i publiken och dessutom får mer talartid än någon annan. Khavaris organisation Ung i Sverige har starka kopplingar till Ung vänster och tillsammans bedrev de kampanj mot utvisningsbesluten. Märk väl att vid den här tidpunkten, likväl som idag, så stödde inte majoriteten av befolkningen Khavaris åsikt. Hon representerar med sina kopplingar till vänstern en bra bit under 10% av befolkningen. Ändå fick hon långt mer talartid än någon annan av personerna i publiken.

Samtidigt står alltså Hanif Bali där själv, som uppställd för arkebusering. Som tur är så är Bali en mycket god retoriker och låter sig inte påverkas av det faktum att SVT gör sitt yttersta för att offentligt sänka honom. Jag mår dock otroligt dåligt när jag ser det här spektaklet. Hur kan det få pågå? hur kan det få sändas? i det här fallet finns det inte ens en ansats till att vara oberoende. Jag tycker att SVT ska skämmas!

I avsnittet som sändes den 15 mars 2018 (länk) är Jan Björklund (L) med och debatterar skolfrågan och blir då attackerad av Andreas Magnusson ur den sittande publiken. Magnusson tituleras som lärare och hånar bland annat Björklund för att ha “förlorat i Smartare än en femteklassare samtidigt som han aspirerar på att kunna lösa finanskrisen”. Det Opinion "glömmer" att nämna är att Magnusson är en mycket kontroversiell vänsterkrönikör på sidan magasinetparagraf.se som är en vänsterextrem sajt som drivs av Dick Sundevall, tidigare framträdande profil inom det maoistiska Sveriges Kommunistiska Parti, tidigare Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna, KFML. Hur kunde Magnusson hamna där i egenskap av lärare? visst är det märkligt? Det här är dock inte första gången som SVT gör på det här sättet och medvetet undanhåller viktig information för tittarna om deltagarnas politiska åsikter men jag låter det här exemplet illustrera det sjuka som pågår.

Pascalidou - ett levande exempel på att public service bryter oberoendet


Det sista exemplet, men tro mig det finns en uppsjö fler, får illustrera att det inte är bättre inom SR. Exemplet är hämtat från sajten "I allmänhetens tjänst - granskning av public service"

Debattören och opinionsbildaren Alexandra Pascalidou är anställd som programledare i SR. Det räcker med den meningen för att visa på att SR inte är politiskt oberoende. Alexandra Pascalidou har tagit ställning i en massa politiska spörsmål. Ta gärna en titt på hennes Twitter @pascalidou för en bild av hur hon uttrycker sig.

Hennes agerande får vi ställa mot det som står i I Sveriges Radios ”Public service-handbok” där det finns riktlinjer och råd för medarbetare på Sveriges Radio.

I handboken anges (s. 39):

”I Sverige råder det grundlagsfäst yttrandefrihet. För SR-anställda eller andra som uppfattas som företrädare för företaget, t ex programledare som inte är anställda men har uppdrag för Sveriges Radio, gäller dock att deras yttrandefrihet i radio är underordnad kravet på opartiskhet och saklighet. Den principen är mycket viktig för företagets trovärdighet och integritet.

Medarbetare som offentligt har tagit ställning i en fråga får inte delta i bevakningen av den, förutom när det handlar om det demokratiska statsskickets grundidéer. Som offentliga sammanhang räknas t ex sociala medier, bloggar, insändare, debattartiklar och demonstrationer. I sådana sammanhang är alltså medarbetare skyldiga att avhålla sig från sådant som kan medföra att Sveriges Radios trovärdighet och oberoende kan ifrågasättas. Särskilt gäller detta på det politiska området.”

Min kommentar och slutord


Där har ni det svart på vitt. SR:s trovärdighet och oberoende kan ifrågasättas, verkligen ifrågasättas. Hur kan det få gå till på det här sättet? om någon kan förklara för mig hur detta kan vara ett korrekt agerande från SR:s sida så ska jag verkligen anstränga mig för att lyssna och försöka att förstå. I annat fall känner jag mig bara mer övertygad i min åsikt att det är av stort intresse för majoriteten av våra medborgare att vi reformerar public service, nu! I andra hand måste det avvecklas för ps kan inte få agera politiskt maktmedel en enda dag till.

Innan jag nu avslutar detta sista inlägg om public service så lovar jag dyrt och heligt att ingenting som jag publicerar på bloggen i framtiden kommer att vara i närheten av lika långt.


Tack för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Mirakel inträffar för de som tror på dem

Istället för att ligga och vrida mig i ångest inför det faktum att IK hittat ännu ett sätt att förlora så väljer jag den här gången att skri...